Är det inte konstigt...
Vad förtjust man kan bli i vissa hästar. Lilla Skessa som är här hos baldur just nu tex. Inte alls särskilt social av sig,snarare skeptisk till människan. Lite så att hon står stilla å knappt törs röra sig. Men ändå blir man så förtjust. Är det "stackars dig" syndromet tro? Samma med Gaefa lite. Inte alls världens trevligaste å lättaste att ha å göra med. Bits om nåt inte passar henne å tjurar ihop helt om man blir arg på henne. Men ändå blir jag så glad när hon gnäggar åt mig nerifrån hagen. Märkligt. Antingen är man bra blödig eller bra korkad... Nu ska jag åka på jobbet. Har till morronen kollat av status på tuttar å bäckenband. Släppt lite på dem ,men ff inte jättemjukt. Tuttarna fylls på eftersom här. Ganska "stumma" ännu eller vad jag ska kalla det. Än är det ett tag kvar förhoppningsvis. Hua jag kommer få hjärtsnörp när det väl sätter igång...
Kommentarer
Postat av: marianne
Ibland känner man sån samhörighet utan att förstå varför...som när jag köpte Ava, jag såg henne på håll i en hage, hade ingen aning om vem jag såg, men kände direkt att det är min häst....hade förståndet talat skulle jag aldrig tagit hem henne haha
Postat av: Jenny
Märkligt det där, jag hyser liknande känslor för Rósa, men i mitt fall beror det nog på att jag bara är korkad :p
Trackback
