Chock!

Julia bad mig sadla så de fick rida lite!! Vilken chock! Har aldrig hänt tror jag... Ebba har bildbevis. Blev dock en liiiiten tur,för den fruktade vägskrapan kom och det kändes sådär att ha en helt grön,skraj unge på hästryggen då.. Julia var aprädd mest hela tiden och sa "den rör sig" eller "den tittar på mig" mest hela tiden. Att hon ens klev på... Mitt sökande efter transport pågår för fullt. Jag SKA ha en,så är det bara...
Nu förbereds grillning. Sen kommer min vän T på kaffe tror jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0