livetpavischan

I samma veva som vi når 96 timmar utan el (kl21.15 ikväll) når vi även gränsen för mitt tålamod. Jag har gått från arg till förbannad. Mest för att i dag kom en granne oppöver å kikade å talade om att det var jäkligt konstigt att de inte bytt vår stolpe å släppt på ström än. 

Till saken hör att jag ringt och verkligen varit besvärlig. Jättemycket har jag ringt,med planen att de ska bli lika kräkless på mig som jag är på strömavbrott,så de skickar ut nån bara för att få mig att bli tyst. Nu har det iallafall gått från driften till entreprenör,men jag ringer vidare. Varje gång jag ringer uppdateras driften och de skickar vidare till entreprenören. Så jag vägrar ge mig. I dag fick jag besked att de var tvungen att besikta skadan åxå,märkligt nog. Snäll som man är skickade jag en bild på stolpen och frågade hur mkt karlssons klister jag ska köpa,eftersom det verkade som om jag fick fixa stolpen själv. 

Nu ska jag strax ringa eon,eller eoff kanske man ska säga,igen. Snart sitter man väl däred tyck om mig själv tröja annars. För jag är så less... Hästarna har fått gå ut i dag allihop i allafall,gjordes en nödlösning. Bra det iallafall. Men de får gå in tidigt för det är becksvart och kräkhalt. För det har regnat... Man kan definitivt hålla sig för skratt. Dagens glädje stod Gaefa för,som gjorde ett bocksprång i hagen. Glad att va ute kan tro.

Bifogar bild på den nedrans stolpen.....